Inlägget är inspirerat av SKR:s skrivelse "Skolan - central i ett digitaliserat samhälle" (skr.se, 3 juni 2024)
___
Som VD och grundare för ett edtechbolag möter jag dagligen lärare och skolledare som brottas med digitaliseringens möjligheter och fallgropar. Som förälder till barn i skolåldern känner jag både hopp och oro inför framtiden. Hopp, eftersom jag vet vilken enorm potential som finns i väldesignade digitala lärverktyg. Oro, eftersom jag ser hur avsaknaden av en tydlig nationell strategi skapar en djup ojämlikhet mellan skolor och elever.
SKR:s ställningstagande sätter fingret på några av de viktigaste utmaningarna. Att rusta barn och unga med digital kompetens är inte ett val - det är en nödvändighet. Precis som läsning och räkning är digitalt kunnande en förutsättning för att klara sig i samhället och på arbetsmarknaden. Att blunda för detta faktum är att svika våra barn.
Samtidigt har skolans personal mer än nog med sitt kärnuppdrag - att skapa lustfyllt lärande och förmedla ämneskunskaper. Varje minut som läggs på krångel med teknik eller i onödiga administrativa moment är en minut som tas från undervisningen. Här måste politiken kliva fram och skapa förutsättningar, inte motsättningar.
Det första steget är att ta fram en ny och genomtänkt digitaliseringsstrategi för skolan. En strategi som går bortom floskler om "skärmtid" och istället fokuserar på hur vi med digitala verktyg kan stärka lärandet. En strategi som ger tydlig vägledning i frågor om infrastruktur, fortbildning och kvalitetssäkring. En strategi som tryggar en likvärdig tillgång till ändamålsenliga lärresurser, oavsett var i landet man bor.
Det andra steget är att förenkla vardagen för lärarna. Visst ska vi ha koll på resultat och kvalitet - men det måste gå att kombinera med ett grundmurat förtroende för lärarnas professionalitet. Låt digitaliseringen frigöra tid för planering, undervisning och återkoppling. Satsa på smarta system som minskar pappersexercisen. Men framför allt - lita på att lärarna vet bäst vilka verktyg som funkar för deras elever.
Det tredje steget är modet att ompröva gamla sanningar. Ja, skolan ska vila på beprövad erfarenhet och gedigen forskning, men det får inte bli en tvångströja som hindrar nytänkande. Artificiell intelligens (AI) är ett talande exempel - en teknik med enorm potential att individanpassa lärandet, men som ofta möts med skepsis och rädsla. Här behöver skolan hjälp och stöttning, inte löften om begränsningar.
Så låt oss kavla upp ärmarna och ta oss an skolans digitalisering med öppna sinnen och höga ambitioner. Låt oss ge varje elev chansen att erövra sin plats i framtiden. Just nu finns en osund osäkerhet kring det digitala i skolan, så det är hög tid för politiken att stiga upp ur sina analoga värderingsskyttegravar och i stället börja samarbeta med alla aktörer för en skola i världsklass - digitalt och analogt.
Med rätt verktyg, tydliga ramar och tillit till professionen kan vi göra verklighet av en likvärdig kunskapsskola för alla. För i slutändan handlar god digitalisering om detsamma som god undervisning - att se varje individ, väcka lust och nyfikenhet och ge redskap för ett livslångt lärande. Oavsett om det sker med papper och penna eller datorskärm och tangentbord.
Pether Wiklander
VD och medgrundare, Kattalo
___